35:e upplagan
Vinnare: Staffan Berglund
Arrangör: Morins
Boende: Tylösand
Bana: Halmstad Norra
Korthål: 16:e hålet. Så här i efterhand ett lite för svårt hål för den här gruppen men ett signaturhål för banan. Vatten i spel via bäck som slingrar sig förbi green. Långt!
Imponerande nära för Berglund och Krikon som låg ca 1 m från greenkant båda två.
Longdriving: Krikon. Som vanligt den enda som träffade banan.
Bucklan:
Anhörig: Peo
Övrigt att notera:
Per kom inte till spel efter att ryggen sagt stopp.
Åskväder och nederbörd.
Det regnade mycket innan! Men när vi startade så slutade det mitt på första hålet. Av med regnkläder!
Det regnade mellan! Vi satt 20 minuter ihopkurade vid bänken mellan hål 8 och 9. Paraply upp! Samtidigt mullrade åskan omkring oss. Vi spanade blixtnedslag och jämförde väderappar under tiden som vi diskuterade fortsatt spel. Men efter en stund lättade det och vi kunde fortsätta. Det kom mycket vatten!
Den stora spa-avdelningen på Hotel Tylösand fick se oss som gäster och några av oss lekte i vågorna längs med stranden. Även om vädret inte var idealiskt varmt så hade det i alla fall slutat åska.
God mat, högljutt pianospel och många Ferrari-bilar i utställningen!
34:e upplagan
Vinnare: Magnus Morin 39p, Berglund 38p, Bergström 37p
Närmast hål: Staffan Bergström
Längsta drive (på fairway :-) Per Sollbe
Bruttoscore: Staffan Berglund
Anhörigvinnare: Peo Möller
Bästa putt: Per Sollbe som satte 254-historiens första eagle med att sätta en 40-meters ”putt” efter ett strålande bra utslag på hål 8. Hålet var 310 meter par 4. Per gjorde det på två.
Bana: Dunbar GC, Edinburgh, Skottland
Boende: Indigo Hotel + The Place, Edinburgh
Noterbart kring tävlingen.
Inspelningsvarv spelades på Gullane No2. Där bettades det hårt och en lagtävling skulle få avgöras mellan de två trebollarna. Per, Bergström och Peo kände sig säkra på gratis maltdryck efter att ha noterat en runda på 40p och en på 39p. Det satte dock Morin och Berglund stopp för med 40p + 42p. God öl dricks bäst gratis! Resultatet avgjorde dessutom spelordningen för den riktiga tävlingen. Noterbart är också att alla typer av slag, även duffar och framförallt toppade slag rullade och rullade. ”Ah, jag är nöjd!” hördes Krikon säga även efter de mest tveksamma slag. Även sneda slag gick ofta att hitta i det lätta gräset vid sidan av fairway. Jag har aldrig spelat så dåligt med drivern och lyckats så bra med mina andraslag.
Fredagen vandrade vi genom ”slottet” tillsammans med en rolig, skotsk guide som underhöll oss på ett informativt sätt. Han rekommenderade också att vi skulle ta del av Military Tattoo som gick av stapeln under den tid vi var där. Det gjorde vi och den var väldigt maffig.
Vädret på tävlingsdagen var strålande. Sol, lagom varmt och ingen vind. Det gjorde kanske den gamla banan något enkel. Något som kan vara en orsak till att resultaten blev så bra. Banan hade ingen driving range utan man fick ställa sig i en bur och slå ca 2 meter. Ingen direkt populär sysselsättning. Men det företog inte det faktum att banan kändes underbar och som ett steg tillbaka till ursprunget. Dunbar GC hävdar själva att de har en 400-hundra årig historia. Det finns noterat en ”golfklubb” vid 1794 och det är inget vi tvivlade på. Banan går att karakterisera som trång och gammal, men samtliga hål låg inom synhåll från havet. Det kändes som om greenerna bara klippts lite bättre än övrigt och att bunkrarna bara grävts ur fairway. Helt naturlig. Och helt underbar!
Lite inledande förvirring i samband med start och spel över fel fairway för somliga. Två spelare, Bergström och Peo, åkte bil även denna dag eftersom de kände av skador.
Per gjorde den första eaglen i detta sammanhang på 8:an där han satte en 40 meter lång ”putt” efter ett utslag på 270 meter. Sedan slog samma spelare en nästan lika bra drive på hål 9. Det va lite dumt eftersom det var ett blint utslag och bollen försvann. Där försvann även segerchanser och bruttoscore.
Peo anklagades för att ha tagit ut en livförsäkring på sin fru då hans drive på 15:e gick gott och väl 30 meter förbi henne. Till slut samlades vi allihop på 16 för att se Bergström. ensam träffa green med ett toppat slag som rullade sig förbi alla hinder och lägga sig 2 meter från flaggan. ”Ah, jag är nöjd”.
På 18:e slog vi ut allihop i en gigantisk 6-boll. Per var inte ensam på fairway men längst. ”Spännande” spel på sista hål där 3 potentiella spelare gjorde upp om segern. Bergström försvann i en bunker. Morin lyckades hålla ihop sitt spel och två slag senare låg han snyggt på green. Berglund behövde sänka en 12 meters birdieputt för att nå samma poäng, men det gjorde han naturligtvis inte. Stort grattis till vinnaren!
Öl och vila i klubbhuset. Tillbakafärd med vår chaufför som visade sig vara en pensionär som jobbade extra. Även om han livnärde sig som proffs på hundkapplöpningar. Hundägare av några hundar drog också in en del kosing tydligen. Blockerad från spelsajter och bookmakers. Frågan är bara hur mycket som va sant?
En mycket trevlig helg som i vissa fall avslutades med en strulig hemresa, men det glömmer vi.
32:a upplagan
Vinnare: Christina
Arrangör: Sollbes
Boende: Vitemölla
Bana: Lilla Vik
Korthål: Ingen
Longdriving: Staffan
Bucklan: Kristina 38p. Övriga poäng: Berglund 36, Bergström 34, Sollbe 32.
Anhörig: Peo 29p
Övrigt värt att notera
Ingen fairwayträff på första utsedda hålet för longdriving, nytt hål utsågs och där såg Berglund till att vinna med marginal.
Tre hål fick agera plats för närmast hål, men ingen greenträff efter utslag för någon. Svårslaget rekord i sig med tanke på det övrigt utmärkta spelet.
Perfekt golfväder förutom regnet på sista hålet.
Pers blåbär-ingefära-smoothie fick alla att spela över sin normala standard.
Unni lagade goda paprika/nötter röror och Per grillade som ett proffs.
Efter en del peppning gav sig 5 st löpningssugna ut på söndag morgon innan frukost. Fantastiska vyer över havet och naturreservatet.